Hur skall man leva sitt liv?

Detta är min version av Underbara Claras inlägg Fuck-off marginaler.o

Jag är så trött på känslan hur man ”skall” leva sitt liv. Har tänkt på detta mycket.

Vi bor i en bostadsrätt på 30 kvm i Göteborg två personer. En sådan kostar mer än ett hus i stora delar av Sverige. Bostadsrätt blev ändå billigare än de allra flesta hyresrätter i Göteborg. Vi har inga höga boendekostnader och det är otroligt skönt.

Vi har heller ingen bil. Dessutom pendlar vi båda till Borås varje dag (ca 1,5 timme enkel väg). Alla dessa tre tillsammans har folk ofta åsikter om. Varför bor vi inte större? Har vi inte råd? Varför skaffar vi inte bil? Varför samåker vi inte i bil till Borås? Varför flyttar vi inte till Borås?

Även om jag ofta svarar vänligt på dessa frågor har folk svårt att ta in att det faktiskt är aktiva val som vi inte lider av. Jag skulle inte ha något emot att ha fler kvadrat, kunna köra raka vägen med min egen bil och ha nära till jobbet. Men man kan inte få allt. När jag får någon av dessa frågor, eller i de flesta fall snarare måste försvara mitt val, blir jag uppriktigt sagt riktigt trött. Har lust att bara svara DÄRFÖR! Fler frågor?

Vi har våra liv och familj i Göteborg och här finns de fler arbetsmöjligheter på sikt. Vi vill inte ha höga boendekostnader, därför har vi valt att bo litet ganska länge. Bil kostar, dessutom går det väldigt bra att åka kommunalt. Man behöver inte ha bil för att storhandla till två personer, vilket ofta är en invändning.

Hade jag dragits med i omgivningens åsikter hade vi för längesedan köpt en stor lägenhet och haft en stor bil. Sedan hade vi direkt flyttat till vår arbetsort sedan vi båda jobbar där. Är det det vi vill? Nej!

Ser inget som helst fel i att många i min omgivning vill lägga massor av pengar på dyra lägenheter och bilar men jag tror inte att alla som gör det egentligen vill det, tyvärr. Ser heller inget fel i att vilja bo billigt på landet som Underbara Clara. Inget är bättre eller sämre så länge man trivs och gör det som känns rätt för en själv. Tror inte på vare sig romantiseringen av livet på landet eller livet i storstanden och allt däremellan.

Mitt drömscenario är ett kreativt välbetalt jobb som jag till största delen sköter hemifrån men är ute och träffar folk ett par dagar i veckan. Ganska stort  lättskött hus med lättskött men fin trädgård och hundgård med minst två samojeder. Huset skall ligga i eller nära Göteborg och ha goda kommunikationer. Jag vill inte ha några lån och mycket tid och pengar över. Helt klart en ekvation som inte går ihop om inte en fastighetskrasch och ett välbetalt jobb hos ett naturkosmetikföretag kommer väldigt snart.

Kanske en dag kan det bli så men tills dess trivs jag faktiskt oförskämt bra i vår fina, svindyra etta utan bil.  Pendla i buss går bra det med. Skulle inte för mitt liv byta mot ett stort billigt hus på landet i dagsläget och än mindre till en stor lägenhet med gångavstånd till våra nuvarande arbeten. Låter säkert helt vrickat för vissa… 

Visst är det bra att vi alla har olika preferenser? Ännu bättre är det om vi låter varandra ha dessa olika preferenser utan att ifrågasätta varför eller värdera vilket som är bäst. Att vi sedan inte förstår varandras val är en helt annan sak.

Egentligen finns det väl inga ”skall”. Min åsikt är att alla får göra som de vill så länge man i någon mån gör rätt för sig utifrån sina egna förutsättningar. De flesta kan inte heller få allt! De som får allt har väldig tur som antingen har massor av pengar eller helt enkelt trivs med ett liv där alla parametrar stämmer med varandra.

Ekvationen är egentligen väldigt enkel. Vad vill jag? Vad har jag möjlighet till? Svårare att utföra än att tänka men det är egentligen det enda som spelar någon roll i den här frågan. Oavsett om det rör sig om att bli miljonär och flytta till Hawaii eller få jobb i matbutiken och bo i ett miljonprogramshus är det den ekvationen som skall gå ihop. Eller varför inte tvärtom? Bli miljonär och bo i miljonprogramshus eller arbeta i livsmedelsbutik på Hawaii?

Man kan inte få allt, i alla fall inte gratis. Detta är mitt sätt att inte dras med i det s k ekorrhjulet- få dyra men fina kvadratmeter och pendla till jobbet! Frågor på det? 😉

Hur ser er dröm ut och vad kan ni genomföra?

Annonser
24 comments
  1. louise said:

    Ett väldigt bra inlägg, Ingrid! Måste suga lite på det, tror jag. Det handlar ju lite också om ålder och vilket stadie man är i livet. Mycket intressant. Har inte läst Claras inlägg, har just nu världens sämsta uppkoppling och kommer inte in där.

    • Tack! Precis, livet kräver ju olika saker i olika skeden. Claras inlägg var tankeväckande och bra men jag vill ge en annan vinkel på det. Det är faktiskt väldigt få som jag känner som skulle ha möjlighet att köpa ett boende för 200 000 kr på landet och mest jobba hemifrån. Jag vill mana till reflektion över varför man gör de val man gör. För att det förväntas och man kan eller för att man vill?

      Har aldrig varit den som påverkas så mycket av hur andra göra men det är lätt att dras med. Du skulle bara veta hur ofta vi får höra det jag skrev om. Många hade nog köpt större lägenhet och bil för längesedan eller varit missnöjd med situationen. Vi gillar mer läget och gör det bästa av det och ser fördelarna. Gillade våra väldigt speciella grannar som bodde lika stort som vi men med lägre standard, fyra bokhyllor, ett akvarium, ett piano och bebis. Strongt. Så hade de också barnet i en tygkasse i början. Det funkade men ganska annorlunda.

      • Michaela said:

        Men åh, gud, jag DÖR! På ett bra sätt… Bebisen i tygkasse! Tja, varför inte? Ehm. Kan man bära den i en korg kan man väl bara den i en tygkasse…

        • Haha jag vet. Barn i påse låter så himla kul. Det roliga var att de skaffade en sk ”baby bag” sedan, någon slags mjuklift. I princip samma sak som de hade innan men den var anpassad för att bära barn i. Lite mer praktisk också säkert men ändå.

  2. louise said:

    Jag känner INGEN som skulle kunna/vilja flytta ut på landet och jobba därifrån. För min del handlar boende främst om två saker, ”är detta ett hem som jag vill ha?” och LÄGET. Dessa två har jag haft turen att ha i alla mina boenden hittills. Bryr mig inte ett dugg vad andra säger. Det är dessutom aldrig fel att kunna göra en bra affär vid en eventuell försäljning, tycker kapitalisten i mig 😉
    Lite roligt med dina grannar 🙂 Har för mig att du nämnt de tidigare. Tänk vad olika vi alla är!

    • Ne det är lätt sagt för de som kommer från småstad eller glesbygd att de inte vill låna till hus eller bo mitt i smeten. Kul för dem men det passar verkligen inte alla. Härligt att du har varit lyckligt lottade i boendekärriären.

      Tycker också att det är väldigt blåögt att inte vilja låna till sitt boende. Återigen, skönt för de som inte behöver det. Det är ju knappast så att man faktiskt betalar tillbaka ett bostadslån i de större städerna. Man har ju egendom som är värt förhoppningsvis minst lika mycket som lånet. Så länge räntekostnaderna inte överstiger en normal hyra för en liknande bostad har man ju inte gjort en dålig affär eller egentligen varit ofri på något sätt. Snarare tvärtom, man har ju något att sälja om det skulle krisa.

  3. Gabriella said:

    Ett citat jag brukar försöka hålla i minnet: Don’t give up what you want most for what you want now.

  4. Lena said:

    ”Det finns inget som heter måste” brukade min mormor alltid säga. Det har jag tagit fasta på 🙂 Det där vad man drömmer om beror nog,som nån innan sa var i livet man befinner sig. Har själv aldrig gjort ”boendekarriär” som det mer eller mindre förväntats av en, utan bor i min gamla trevliga hyresrätt i samma stad som du.Jobbar ju mitt i smeten också ( har 10 min. med 3:an från dörr till dörr, ha ha 😉 Det har hänt att man längtat bort till lugnet och landet, ett eget hus med trädgård,ett jobb där man rår sig själv helt och hållet. Men för det mesta känns det ganska bra som det är trots allt.
    Hur går den… sörj inte det du inte har, utan var glad för det du har…(och strunt i vad andra tycker!)

    • Krubba, slagga och skita är väl det enda man måste 😉

      Lyllo (göteborgska va?) dig som har en mysig hyresrätt. Kan ju de flesta bara glömma!

      Gött att ha så nära till jobbet. Hoppas på det snart även om det är helt ok på 100-bussen med.

  5. Michaela said:

    Det är väl jättebra att ni inte känner att ni behöver köpa större. Supersmart, tycker jag. Passa på medan ni bara är två (och inga samojeder 😉 ) och spara pengar i stället för att slänga dem på saker ni inte behöver men andra tycker att ni behöver. Tror för övrigt att ett rejält prisras kommer på bostäder. Det har ju skett i princip hela Europa samt USA (och säkert på andra ställen, varför skulle just Sverige vara unikt?).

    • Det är väldigt fördelaktigt på många sätt. Vi har allt vi behöver. Kan ha sittande middag för 8 pers lätt och fler om vi vill.

      Tycker att många har så himla höga krav på mycket, det är ju bara vi två och vi offrar inte mycket för att bo lite trångt.

      Det enda jobbiga är att om man skall göra ett större sorteringsprjekt (typ naturkosmetik-samlingen) ser lägenheten ut som ett bombnedslag. Iofs kan min bättre hälft stöka ner ett slott inom loppet av några timmar om han går loss- ensambarn utan ordningssinne med en vääälidgt om-sig-och-kring-sig-mamma. Tur att det är jag som har mest prylar och gillar att organisera.

      Btw kommer resultatet av sorteringen och omstruktureringen på bloggen snart.

      Privatekonomiskt vore en fstighetskris väldigt bra för oss helt klart.

  6. Kajsa said:

    Jag tror inte jag har kommenterat här förut men har läst din blogg ett tag, hej! Tycker sånt här är så intressant. Vilka är ens egentliga behov? På temat så vill jag tipsa om en trevlig youtubekanal med massa reportage om småskaliga, ekovänliga boenden och billiga DIY-lösningar mm. Rekommenderar den!

    http://www.youtube.com/user/kirstendirksen

    Här är en tjej som har byggt ett hus av en gammal fraktcontainer och saker från tippen:

    • Välkommen i kommentarfältet!

      Bra kanal det verkar vara. Skall titta mer när jag har ett bättre nätverk. Tack!

  7. Malin said:

    Behöver inte säga så mycket för du och andra har nog täckt upp det mesta….;-)
    Jag vill bara skriva under på som du sa;

    Inget är bättre eller sämre så länge man trivs och gör det som känns rätt för en själv. Tror inte på vare sig romantiseringen av livet på landet eller livet i storstanden och allt däremellan.

    • Härligt att vi är fler som tänkt på detta. Nej, inget är bättre än det andra även om det för ofta framställs så. De som bor i stan rackar ner på landet och tvärtom.

  8. Lotta said:

    Mycket bra inlägg! Har precis också flyttat in på 30 kvm, fast en hyresrätt. Jag tror framförallt att det är viktigt att tänka över vad man vill och vad man prioritera och inte bara följa strömmen och göra som alla andra.

    • Tack!

      Precis. Man skall liksom maxa sin konsumtion och boendestandard utan eftertanke på vad man vill ha.

      En trend som jag ofta ser i storstäderna, förutom för dyrt boende, är superpproffskök hemma hos folk som knappt kan koka ägg. Ok att man ha det fint hemma men varför köpa massa dyra maskiner fast man knappt använder sina kastruller? Undra vad nästa sådan trend är. Kanske en segelbåt fast man inte seglar?

  9. Sandra said:

    Jag förstår heller inte riktigt varför folk har så himla mycket att säga om hur man lever sitt liv, en del av min familj tycker det är helt galet att jag jobbar bara 80% men vi klarar oss på min inkomst, min sambo jobbar också. Vi har valt att bo i ett äldre hus och hålla nere våra kostnader (och enligt oss höja vår levnadsstandard) genom att odla egna grönsaker ha höns för vårt behov av ägg och hugga vår egen ved för att få värme i huset.

    Jag önskar att vi hade mer mark för att kunna ha några kor och småskaligt producera mjölk och kött. Kanske händer det, kanske inte.

    Förhoppningen i år är att jag får bra med grödor i landet i år (förra året rymde hönsen och åt upp allt utom löken) så att jag kan stå på torget och sälja det de helgerna jag inte jobbar. Och sedan självklart att jag ska våga satsa på registreringen och sedan lyckas sälja mina handgjorda tvålar.

    • Visst är det märkligt. Man skall tydligen leva som alla andra omkring en för att inte bli ifrågasatt. Det är kul när folk är nyfikna hur det fungerar och så men ofta är det någon slags förtäckt kritik.

      Det låter verkligen som att ni hittat er grej! Härligt!

      Kraam!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: